2011-12-11
14:30:33
Fiskaren och havet
Fiskaren satt stilla i djup kontemplation, i
en gungande båt i det stormiga havet.
Hans tankar var tysta och vinden var stark;
han trotsade stormen och det bekom honom ej
att vattnet ven och piskade in, att hans kläder
var blöta och stövlarna tunga av regn.
Ansiktet var magert och reste en staty
av åren som passerat. Men i ögonen lyser
den plats han egentligen befinner sig.
En trädgård av frid projicerad av hopp brer ut sig
i hans blick och får vattnet att stilla i kölet
av hans båt.
Han surfar på tiden i samma position, flyter fram på
rummets gränser; inte ens vågorna vet vart de tar
slut och mannen tar vid. Han trotsar stormen och
önskar mest av allt, att vattnet skall stilla,
liksom den storm han redan rett ut. I hans hjärta
talar de vindar som ej kan blåsa,
de röster som ej kan
skrika, och de
vågor som
ej
kan dränka
